Astrid Lindgren och Junibacken

Från Vimmerby till Vasastan

De många åren av lek och frihet fick ett abrupt slut när Astrid som artonåring blev gravid med chefredaktören för Vimmerby tidning. Han ville gifta sig, men det ville inte hon, och skandalen var ett faktum. För att slippa skvaller flyttade hon till Stockholm och utbildade sig till sekreterare. Men att vara ensamstående mamma på den här tiden var en omöjlighet. Det fanns inga förskolor och inga dagmammor. När sonen Lars föddes var Astrid tvungen att lämna bort honom till ett fosterhem i Danmark tills hon ordnat upp sitt liv.

Flytten till Karlsson på takets kvarter

När Astrid var 23 år hade hon hittat den man hon ville gifta sig med. Han hette Sture Lindgren och var hennes chef på Kungliga Automobilklubben. På våren 1931 blev Astrid Ericsson fru Astrid Lindgren och kunde äntligen hämta hem sin älskade Lasse, som då hunnit fylla fyra år. Familjen flyttade in i en liten tvårumslägenhet på Vulcanusgatan nära Vasaparken, i Karlsson på takets kvarter. Tre år senare fick Astrid och Sture Lindgren en dotter, Karin, och Astrid var hemmamamma i många år.

Debutant vid 37 års ålder

Astrid debuterade som författare först vid 37 års ålder, när Lasse var 18 och Karin 10 år. Bakgrunden till debuten har blivit en berömd saga i sig: Astrid berättade mycket för sina barn. Hon hittade på sagor och historier, och hennes dotter ville alltid höra mer och mer. En gång när Karin var 7 år och låg sjuk i lunginflammation sa hon till sin mamma: “Du kan väl berätta om Pippi Långstrump?” Och så fick det bli. Ett så tokigt namn krävde en tokig jänta, har Astrid sagt, och snart kompletterades berättelsen med ett tokigt hus och en tokig häst.

Pippi fick nobben

Astrid skickade in en kopia av Pippi Långstrump till Bonniers förlag, men blev refuserad. På Bonniers tyckte man att Pippi var för tokig. Men Astrid hade upptäckt hur roligt det var att skriva. När Rabén & Sjögren utlyste en tävling om bästa ungdomsbok ett år senare, skrev hon en ny bok och skickade in. “Britt-Marie lättar sitt hjärta” vann andra pris och Astrid berättade senare att hon “…väl aldrig blivit så glad som den kvällen de ringde från förlaget!”

En bok om året

Nästa år, 1945, anordnade samma förlag en pristävlan om barnböcker. Då skickade Astrid in sitt Pippi Långstrump-manus och vann första pris. Åren mellan 1944 och 1974 kom Astrid Lindgren ut med minst en, ofta två, ibland tre böcker om året. Hon fortsatte att producera nästan varje år fram till 1992 när hon satte punkt vid 85 års ålder.

Kritik och engagemang

Över hela världen har Astrid Lindgren blivit mottagen med en djup respekt och beundran. Hon har fått oräkneliga priser och utmärkelser. Både för sitt författarskap och sitt engagemang, t ex för djuren. Hon har kämpat för att kor, höns och grisar ska få leva sina liv ute i naturen som det var när hon var liten. Vid 70-årsåldern blev hon också vass opinionsbildare. Många minns hennes inlägg i Expressen 1976 angående skattedebatten, “Sagan om Pomperipossa i Monismanien”.

Så enkelt att ett barn kan förstå

Astrids sagor visar att steget mellan glädje och sorg inte är stort och att det ena är en förutsättning för det andra. Berättelserna har också en makalös förmåga att leva kvar länge i oss, även som vuxna. Hon tar upp eviga problem som alla brottas med, oavsett ålder. Funderingar om livet och döden, om vänskap och utanförskap, om glädje och sorg. Hemligheten till att hon blivit en legend i sin egen tid kanske ligger i det hon säger i boken om sina föräldrar: “Det är inte skamligt att skriva enkelt, det behöver inte blir banalt och fattigt för det. Skalderna talar ofta till oss om livet och döden och kärleken, allt det djupast mänskliga, med så enkla ord att också ett barn kan förstå dem. Har du tänkt på det?”

Tack för allt Astrid!

Läs mer om Astrid Lindgren på astridlindgren.se och hos Astrid Lindgren-sällskapet